I 1936 års försvarsbeslut föreslogs att förhållandet mellan bomb- och jaktflyg skulle vara 4:1. Motiveringen var att flygvapnets uppgift att medverka i försvaret mot invasion över Östersjön, samt att motverka ockupation av Gotland och förhindra anfall mot Skåne inte skulle kunna genomföras utan tillgång till bombflygförband.
Arbetet med att ta fram ett lämpligt bombplan påbörjades året innan, och i december 1935 fick FV-chefen veta att Tyskland tillät export av Dornier Do17, Heinkel He111 och Junkers Ju86 till Sverige. Enligt försvarsbeslutet skulle två bombflottiljer sättas upp, F 1 i Västerås samt nyuppsatta F 7 som skulle lokaliseras till Karlsborg.
I januari 1936 åkte en kommission till Tyskland för att titta på de tre föreslagna flygplanen. Endast Heinkel och Junkers var av intresse, men då tyskarna inte ville att Heinkel skulle kunna licenstillverkas i Sverige samt att de inte ville åta sig att byta ut motorerna till de som svenskarna ville ha, återstod endast Junkers JU86.
Ett första anbud lämnades i februari på två Ju86A-1K med 760 hk Pratt & Whittney-motorer. Ett exemplar beställdes den 30 juni 1936 för Flygvapnets räkning. Beslut togs att F 1s tre divisioner skulle utrustas med flygplan köpta utifrån för att kunna sättas upp snabbt. Dessa flygplan skulle utrustas med svensktillverkade motorer från NOHAB i Trollhättan. Efter att NOHAB hade garanterat leverans beställdes ytterligare 39 flygplan. Leveranserna började i december samma år.
1938 började SAAB licenstillverka Junkers JU86 för leverans till svenska Flygvapnet.
Typbeteckningen för bombplanen blev B3 A/B för de tysktillverkade (40 st) och B3 C/D för de som SAAB tillverkade (16 st).
F 17 i Kallinge sattes upp 1944, efter beslut tre år tidigare. Enligt planerna skulle flottiljen utgöra en förstärkning av torpedflyget. Det enda som stod till buds, för att få en så snabb etablering som möjligt, var B 3 från F 1 i Västerås, som började utrustas med B 18 under våren 1944. Flygplanen fördelades på andra och tredje divisionen på F 17. Endast tredje divisionens flygplan utrustades med torpedställ, då det var brist på sådana. I huvudsak skulle torped m/41 användas. Andra flygplan försågs med minställ och detta fick som följd att andra divisionens emblem blev en havsörn med en hornmina i klorna. Nämnas kan att F 17s första flottiljchef, Torsten Rapp, var med och hämtade fpl 153, i maj 1938.
Ett uppmärksammat uppdrag, som F 17s B 3or fick, var ispaningen och undsättningen av fastfrusna fartyg i Östersjön under den stränga vintern 1947. Mellan den 6 februari och den 6 april avspanades ett område från Gotland och södra Östersjön, över Kattegat och Skagerack upp till norska gränsen. Sex flygplan (gul B, C, F, I, J och L) deltog bland annat med att släppa ner förnödenheter till infrusna fartyg. Detta finns dokumenterat på film.
1947 avskaffades torpedflyget och F 17 ändrades från torpedflottilj till bombflottilj. I december kom besked att samtliga B 3B skulle överföras till F 7, F 14 och F 21. Däremot så behölls de flesta B 3D (7 st) på F 17 som i huvudsak användes som trasnportplan. Efter ombyggnad kom Junkers JU 86 så småningom få beteckningen Tp 73.
Ombeväpning från B 3 till T 18 påbörjades 1947 och den siste B 3/Tp 73 lämnade Kallinge 1955, och den siste Junkers JU 86 avfördes från Flygvapnet den 21 november 1958 efter ett haveri den 1 oktober.
Som kuriosa kan nämnas att 3 st B 3/Tp 73 med två besättningar från F 17 och en från F 14, deltog i en tysk filminspelning som handlade om Ernst Udets liv och leverne. Filmen heter "Djävulens general" och spelades in 1956. Besättningarna fick statera i tyska uniformer.
Fem B 3/Tp 73 kom att civilregistreras. Allmäna kartverket köpte tre plan, SE-KAH (131), SE-KAI (174) samt SE-KAK (146). Svensk Flygtjänst införskaffade SE-CBO (163). Dessutom civilregistrerades fpl 126 som SE-BZO. Utöver detta så har även Junkers JU 86Z-7 opererat i svenska Flygvapnet. ABA köpte planet 1938 och det registrerades som SE-BAE och fick namnet "Svalan". Vid krigsutbrottet inhyrdes flygplanet av Flygvapnet, som fick typbeteckningen Tp 9 och koden 78 på F 1 och avfördes 1958, då placerad på F 7, efter 2991 flygtimmar.
Källor har i huvudsak varit Lennart Andersson / B 3 Junkers Ju 86 i Sverige (2002) samt Kontakt 51 utgiven 1981 av Kontaktgrupen för flyghistorisk forskning. Se vidare under "Lästips"
